|
Reproduktion
En av de viktigaste delarna av en hajs liv, liksom hos
övriga djur, är att föröka sig och på så
vis föra sina gener vidare. Att reproducera sig framgångsrikt
och få stor avkomma som i sin tur kan fortplanta sig, är
viktigt för den egna artens överlevnad. Hajar är inget
undantag från denna regel, och de har utvecklat en rad olika
sätt att reproducera sig.
Till skillnad från benfiskarna som (med vissa undantag) använder
sig av yttre befruktning (honan släpper ut tusentals små
ägg som hanen sedan befruktar utanför kroppen), använder
sig alla broskfiskar av inre befruktning. Denna typ av befruktning
innebär högt utvecklade yttre och inre könsorgan.
Hanens könsorgan innefattar bland annat ett par kopulationsorgan
och ett par testiklar. Kopulationsorganen, som bildas av bukfenorna,
används till att överföra sperma till honans kloak
genom att hanen för in ett av dem i honan. Bukfenorna hos honan
saknar kopulationsorgan och det är därför ofta ganska
enkelt att se skillnad på de olika könen.
(© J. Lokrantz/Azoteimages)
Honans könsorgan består av ett par ovarier eller äggstockar,
vilka producerar ägg. Hos många arter används bara
ett av de båda ovarierna. Äggen släpps från
ovarierna och passerar sedan genom äggledarna till skalkörteln,
där de befruktas och får ett skyddande hölje. Det
skyddande höljet kan antingen vara av hornvävnad och hårt,
som hos de äggläggande arterna, eller ett tunt membran som
hos de som föder levande ungar. Det inpackade och befruktade
ägget kommer sen ner till livmodern. Det finns en livmoder för
varje äggstock. Hos de flesta arter stannar embryot kvar i livmodern
och skyddas. Där kan de utvecklas antingen som fritt simmande,
genom att sitta fast i en moderkaka eller vara inneslutna i en läderaktig
kapsel. Några arter lägger äggkapseln på botten,
ibland sätts de fast i vegetationen.
(© J. Lokrantz/Azoteimages)
Hajar som lägger äggkapslar med utvecklande embryon i kallas
ovipara. Embryot inne i ägget får näring från
sin gula. Äggen varierar i storlek och form beroende på
art, men är vanligen koniska eller rektangulära med långa
spirallika trådar i hörnen. När kapseln först
läggs är den mjuk men den hårdnar snabbt.
Hajar som ger sina embryon näring genom en moderkaka kallas vivipara.
Denna typ av embryoutveckling är den minst vanliga och hittas
hos hammarhajar, tjurhajar och några av hundhajarna (Triakidae).
Kopplingen mellan mamman och embryona bildas genom omvandling av gulorna.
Den vanligaste utvecklingsformen hos hajar är när embryona
utvecklas inne i livmodern utan att vara fastsatta i modern. De kan
vara inneslutna i äggkapsel eller simma fritt i livmodern, men
när de lämnar mamman är de fullt utvecklade. Detta
kallas ovovivipari. Embryon hos dessa hajar får nästan
all sin näring från sin äggula. En del näring
kan mamman ge embryona genom livmoderväggen. En del arters embryon
kan dessutom få i sig näring genom att äta sina systrar
och bröder, både obefruktade ägg och ofödda embryon.
Detta fenomen är känt som livmoderkannibalism eller ovophagy
och finns hos arter som till exempel sandtigerhaj och makrillhaj.
Resultatet av denna kannibalism blir ofta att bara ett embryo överlever
från varje livmoder.
Dräktigheten varar olika länge för olika arter, allt
från några månader till mer än ett år.
Ett extremt exempel är pigghajen som bär på sin avkomma
i 22 till24 månader. Detta är den längsta kända
dräktigheten i djurvärlden.
Ref: Hickman CP, Roberts LS and Larson
A (2000), Animal Diversity, McGraw-Hill Higher Education, USA -- Springer
VG and Gold JP (1989), Sharks in quetion: the Smithsonian answear
book, Smithsonian Institution Press, Washington, D.C.
London -- Taylor LR (editor) (1997), Collins Sharks & Rays -The
ultimate guide to underwater predators, HarperCollins Publishers,
London
 Mer information
|
|
|
