|
Brugd
Cetorhinus maximus
Brugden känns lätt igen på sin storlek
och på de stora gälspringorna som nästan når
runt hela huvudet. Den är världens näst längst
fisk, slagen enbart av valhajen, Rhincodon typus, som är
ett par meter längre. Vuxna individer är ofta över
7 meter långa och kan i enstaka fall komma upp till en längd
på 9 meter eller mer. Rapporter om individer på upp till
15 meter har gjorts, men ska tas med en smula skepsis, då längden
i dessa fall ofta är baserad på ögonmått och
inte faktisk mätning.
Planktonfiltrerande brugd (Foto D. Burton)
Brugden är liksom valhajen en planktonätare, och får
i sig maten genom att sakta simma med öppen mun nära ytan.
Vattnet som passerar munnen och åker ut genom gälarna för
med sig små kräftdjur och andra planktonorganismer som
fastnar på insidan av gälbågarna. Till skillnad från
valhajen och stormunhajen, Megachasma pelagios, som aktivt
kan pumpa vatten över gälarna med hjälp av munnen,
är brugden helt beroendet av det passiva flödet av vatten
genom gälarna som uppstår när den simmar, för
intaget av föda. För att få i sig tillräckligt
med föda för att kunna försörja sin stora kropp
behöver brugden filtrera en stor mängd vatten. Studier som
gjorts visar att så mycket som 1800 ton vatten passerar genom
munnen varje timme.
Gälbåge från brugd (Foto D. Burton)
Brugden är en kallvattens haj som trivs i tempererat klimat mellan
polerna och de subtropiska områdena och endast tillfälligt
kan påträffas i varmare vatten. Med undantag för östra
delarna av Mexikanska golfen och ett fåtal andra platser finns
denna haj inte i tropikerna. Den är en vandringsbenägen
art som koordinerar sina rörelser med tillgången på
plankton. Under vår och sommar när tillgången på
plankton är riklig i de norra delarna migrerar brugden dit för
att när vinter närmar sig plötsligt försvinna.
Detta mönster har observerats både längs den amerikanska
atlantkusten och vid de Brittiska öarna. Vid de Brittiska öarna
stannar dock några individer, mestadels hanar, kvar under vintern.
Brugdens försvinnande under vintern har orsakat forskarna en
hel del huvudbry genom åren. Eftersom brugden periodvis fäller
sina gältänder under de kalla månaderna (utskotten
som fångar upp plankton) samtidigt som mängden plankton
minskar, kan man undra vad de egentligen lever av under vintern. En
teori föreslår att hajarna går i dvala på botten
och väntar tills gältänderna är utväxta och
planktonen ökar i antal. En annan förklaring till brugdens
försvinnande är att den skulle ändra diet under vintern
och söka föda på djupare vatten, och ytterligare en
teori föreslår en minskad aktivitet under årets kalla
månader samtidigt som den får energi från sin lagrade
olja.
Brugdens reproduktion är ett annat område som, liksom vinterförsvinnandet,
är höljt i dunkel. Väldigt lite är känt,
men antagligen är arten ovovivipara och embryona lever av de
obefruktade äggen som modern producerar. Denna hypotes stöds
av det faktum att oparade honor som fångats har haft miljontals
små ägg i äggledarna. Tyvärr har inga gravida
honor fångats. Brugden tros ha lång graviditet, upp emot
tre och ett halvt år, och bara få ett par ungar varje
gång. Längden på graviditeten är en uppskattning
och inte hundra procent säker, men om den stämmer är
det den längsta graviditeten hos något ryggradsdjur. Det
är 18 till 20 månader längre än den nuvarande
rekordhållaren pigghajen, Squalus acanthias.
Brugden tar god tid på sig att nå könsmogen ålder,
hanar antagligen mellan12 och 16 år eller mer, och dessutom
växer de långsamt. Dessa faktorer i kombination med små
populationer gör att arten är känslig för överexploatering.
 Mer information
|
|
