|
Andning
Hajar liksom övriga fiskar (med några få
undantag) syresätter sitt blod i gälarna. De flesta hajar
simmar med öppen mun, så att vattnet kan strömma in
genom munnen och ut via gälarna. Några arter kan andas
utan att simma. De upprätthåller en vattenström över
gälarna genom att pumpa vatten med munnen. Många bottenlevande
hajar tar in vatten genom ett spruthål (ett hål bakom
ögat), och pumpar det över gälarna. När vattnet
strömmar över gälarna tar blodet upp syre ur vattnet
och lämnar koldioxid.
Benfiskarnas gälar täcks av ett par gällock som bara lämnar en öppning på var sida åt det utgående vattnet. Alla nu levande hajar saknar dessa gällock och har i stället en gälspringa för varje gälbåge. Dagens fiskar har maximalt fem par gälbågar, liksom de flesta hajar. Man vet dock att äldre nu utdöda fiskar kunde ha upp till 10 par bågar. Ett stort antal gälbågar anses vara ett ursprungligt drag hos fiskar, och genom de miljoner år som fiskarna har funnits har utvecklingen gått mot allt färre gälbågar. De hajar som har 6-7 gälspringor anses därför vara mer ursprungliga än övriga hajar.
Ref: Hickman CP, Roberts LS and Larson
A (2000), Animal Diversity, McGraw-Hill Higher Education, USA -- Springer
VG and Gold JP (1989), Sharks in quetion: the Smithsonian answear
book, Smithsonian Institution Press, Washington, D.C.
London -- Taylor LR (editor) (1997), Collins Sharks & Rays -The
ultimate guide to underwater predators, HarperCollins Publishers,
London
|
|
